Kom ti Maxmo, kom ti Maxmo!

Just i nu i dagarna är det 8 år sedan vi flyttade till Djupön i Maxmo. Det beslutet har nog varken jag eller Erik någonsin ångrat. Vi bor nog på bästa stället i världen, tycker vi helt opartiskt.
Det var nog både en och annan som skakade på huvudet när vi sa att vi skulle flytta ut till Maxmo-skärin. Sååå långt från all service och civilisation. Men man lär sig leva med sådana saker.

Fast det är klart, inte har det varit helt lätt att flytta till ett ställe där man inte känner någon alls egentligen. Någon enstaka person bara. Vi är ju båda två "utbölingar" så vi har ju båda fått kämpa lite med att komma in i bygden där vi bor.

Under tiden vi byggde vårt hus lärde vi förstås känna våra grannar på djupön ganska så väl. Vi var ju alla i samma båt och det var enkelt att sticka sig in till varandra och kolla läget på andras byggen. Det är väldigt värdefullt att ha goda grannar.

Men det som väl gjorde att jag plötsligt började känna mej hemma var nog att jag började jobba på Marielund serviceboende. Där blev jag emottagen med öppna armar. Jag kände mej verkligen som en i gänget på en gång. Väldigt snälla och omtänksamma människor som jobbar där på Marielund.  Där fick jag lära mej vad olika platser heter vem som bor var och vem som är släkt med vem. Väldigt viktiga saker att veta på en liten ort.
Även om jag nuförtiden inte jobbar där längre så har Marielund en speciell plats i mitt hjärta.

Så nu för tiden känner jag faktiskt ganska många då jag går och handlar i byabutiken. Folk hälsar på mej och pratar en stund. Det är trevligt.

Det brukar väl krävas att man bor ganska många år på en plats innan man räknas som riktig byssbo, så vi får nog betrakta oss som inflyttade ett bra tag till men härifrån flyttar vi inte. För vi trivs bäst i öppna landskap och nära havet vill vi bo... Haha, där fick jag allt till det!

Får väl säga som bygdens söner KAJ;

Kom ti Maxmo, kom ti Maxmo!