Några dygn jag aldrig kommer att glömma!

Måndagen 26.9.16 började som en ganska vanlig måndag. Barnen for till skolan, jag gjorde mej klar för jobb. Erik hade tagit ledigt och skulle ut och fiska men före det tänkte han passa på och släppa Bosse till skogs en stund. Han skulle jaga rådjur. Jag råkade också ha ledigt men var på väg ut på äppelträdsbeskärning på f.m.

 

Plötsligt ringer Erik och säger att Bosse blivit sparkad av en älg! Jag hörde på hans röst att det var mycket allvarligt. Han bad mej komma med det samma. Han skulle bära ut honom ur skogen. Jag slängde mej i bilen och för att möta honom. Jag började omedelbart ringa veterinären ( fast jag körde bil!!) Det visade sig vara lättare sagt än gjort att få en veterinär att ta emot honom.  Till slut fick vi tag i Veterinär Johanna Ögård i Malax. Eriks jaktkompis Björn hjälpte till med att få tag i en veterinär och hade kontaktat henne. Hon tog emot oss trots att hon egentligen hade fullt. Egentligen tog det kanske 15 minuter att få en veterinärtid men det kändes som en evighet. Resan från Maxmo till Malax var utan att överdriva fruktansvärd! Jag måste erkänna att jag höll på att svimma många gånger under resans lopp. Jag fick intala mej själv att det var hunden som var sjuk och inte jag. För sjuk det var han. Jag trodde inte att han skulle klara sig till Malax ens.  Men det gjorde han och där fick han akut första hjälp. Hon konstaterade ganska snabbt att hon inte kunde hjälpa honom mera där, att han måste vidare  för att få hjälp. Han hade åtminstone punkterad lunga och krossade revben. Hon ringde många samtal till olika sjukhus men till slut stod det ändå klart att vi måste åka till Tavastehus. Hon frågade om vi var beredda att åka så långt. Vi tittade på varandra några sekunder  Erik och jag och vi visste båda att svaret var Ja. Det fanns inget annat alternativ.

Så Johanna ordnade med alla papper och såg till att allt var klart att åka dit. Vi lade Bosse i bilen och började åka. Droppflaskan hängde vi upp i fönstret. Resan dit gick ganska bra ändå, han hade fått mycket smärtstillande medicin samt lugnande så han låg ganska lugnt ner bredvid mej hela vägen dit. Utan Johanna och hennes kollegas insats och hjälp hade loppet varit kört, det är säkert.

 

På sjukhuset Evidensia i Hattula väntade man på oss när vi kom dit. Det var bara att gå direkt in i behandlingsrummet med honom. Han fick mera smärtstillande, lugnande och syre. Sedan tog de honom i CT röntgen för att se vad som gick att göra. Det var en nervös väntan innan vi till slut fick veta att det nog skulle gå att operera honom.

Kirurgen sade till oss att vi skulle åka hem och sedan komma tillbaka och hämta honom nästa dag. Hon skulle ringa genast efter operationen och berätta hur det gått. Så vi styrde hemåt igen. Fem timmar tar det att köra dit så det var en lång väg hem. Klockan var då 17 på kvällen, olyckan inträffade kl 9 på morgonen.

Kirurgen gjorde som hon lovat och ringde efter tre timmar. Så länge hade operationen tagit. Hon berättade att allt gått bra och att han nog borde bli återställd. Lyckan och lättnaden vi kände då visste inga gränser. Vi skulle vänta på besked nästa morgon om när vi skulle få hämta hem honom.

Beskedet som kom på morgonen därpå var att han inte kunde komma hem för han hade för ont så vi skulle vänta till nästa dag.

Erik och jag åkte till jobbet då istället men där hann vi inte vara så länge för plötsligt ringde de från sjukhuset igen och sa att han återhämtat sig nästan mirakulöst snabbt och nog kunde åka hem nu.

 

Så kl 16.30 styrde vi åter mot Hattula för att hämta hem vår vän. Vi kom fram kl 21.15. Efter en timmes väntan fick vi äntligen träffa honom. Vi kunde knappt tro våra ögon när han kom springande mot oss! Han var nog lite groggy, han hade så kraftiga smärtstillande mediciner på så han var inte riktigt sig själv. Men han levde ju och det var huvudsaken!

Så vi åkte hem och hemma var vi kl 03.30 på morgonen 

Till all lycka har vi fantastiska arbetsgivare så vi kunde ta ledigt nästa dag.

Det var några riktigt tuffa dygn det där. Men jag skulle nog göra samma sak en gång till.

 

Det var nog värt det också för nu ser vi ju att lilla Bosse återhämtar sig och mår så mycket bättre.

Nu vänta fyra veckors vila för lilla Bosse. Matte har varit "hemma med sjuk hund" nu i  några dagar.

 

 

Och så måste jag nämna all respons som vi fick på facebook och instagram! Det är helt makalöst! Tusen, tusen tack för alla vänliga ord och all omtanke som vi fått! Det finns hopp om mänskligheten!

Och tusen tack till vår kära familj som ställde upp utan någon som helst varsel!  We are blessed!

 

Lena

 

Där själen kan få ro

Jag tror att alla har, eller åtminstone skulle jag önska att alla har, något speciellt man gör för att ladda batterierna. För att fylla på energi när lagret är tomt.  

 

Mitt sätt är att gå ut med Bosse. När jag är ute på promenad med honom då känner jag att själen räknar ner, jag andas lugnare och kommer ner i varv. Jag vet inte vad det är med just honom men det funkar tydligen.Det är ju klart att det är det att man är ute och rör på sig i friska luften som gör att man får energi men att man har hundar gör ju att man kommer sig iväg. Att jag gillar att gå med just Bosse har säkert en del att göra med han storlek också. E brukar gå med jämtarna för det mesta. Men vi har nog ändå en speciell relation Bosse och jag, så är det bara.

Jag är ju ute med honom varje dag, ibland kortare och ibland längre, men varje dag. Det händer nog att jag, när det är mörkt och regnar och blåser, gruvar mej lite för att gå ut, men oftast så känns det riktigt bra ändå. Som man sa när man var liten och gick i dagis "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder"

Haha, som man blev arg när man fick höra det! Nu för tiden håller jag bara med.

Till och med Bosse kan klä sig enligt väder! Han älskar den här västen! Han tror nog att han ska få åka på jakt när jag lägger den på honom, den liknar mycket västen som hör ihop med pejlen så det är säkert därför han blir så glad när jag tar fram den. Det är bara en reflexväst som skyddar lite mot regn också. Taxar tycker inte om att gå ut när det regnar nämligen! Och i morse regnade det lite så det var läge för västen.

 

 

I helgen  tyckte jag synd om den lilla farbrorn då han var tvungen att stanna hemma när kompisarna fick åka med husse på älgjakt. Det var mycket gråt och tandagnisslan kan jag säga! Så vi tog en tur till skogs vi också, både lördag och söndag,  och Bosse lyssnade intensivt på när skallen ljöd i skogen.

 

God natt på er!

Lena

Tantvarning!

Jag vet inte om det är tantvarning eller inte men nu har jag kokat äppelmos för första gången! Inte blev det perfekt men det blev mos och det smakade äpple.

 

Jag är jättelat när det gäller att följa recept. Använder i princip aldrig recept när jag lagar mat. Det brukar bli bra ändå. Nu när jag skulle laga äppelmos så tittade jag faktiskt på några recept för att få lite hum om det. Kom fram till att det inte var så noga och skred till verket.

Det blev helt ok fast jag använde lite för mycket vatten, så det blir säkert flera gånger som jag kokar äppelmos.

 

Fast rubriken säger tantvarning så tycker jag ju inte det egentligen. Jag tycker att det är viktigt att ta vara på det som naturen och trädgården ger oss. Så har jag blivit uppfostrad och så lever jag. Det mesta har jag ju lärt mej av min egen mamma förstås och nu för tiden har jag ju Eriks mamma också som lär ut smarta tips.

 

Tänk så mycket kunskap de besitter i de äldre generationerna! Tänk om man bara kunde ladda ner den! :)

Ta vara på den kunskapen gott folk, lär av de äldre för deras  kunskap är en gåva!

 

God natt på er!

Lena

 

Kokosdeodorant

Ifall ni inte redan har det så ska ni nu få ett recept på världens bästa deodorant!
Jag har använt den här deon i flera år nu och den är verkligen helt fantastisk! Jag var nog lite skeptisk till den innan jag testade men jag blev omedelbart omvänd. Enklare recept finns inte!

1msk kokosolja

1msk potatismjöl

1msk soda/bikarbonat



Kokosoljan blir flytande i +25 grader så jag brukar lägga den i vattenbad och röra tills den blir klar och flytande. Sedan rör jag ner potatismjöl och soda/bikarbonat. Sen är det klart!

 

Bara att hälla upp på burk och börja använda!

 

Eftersom jag värmt upp oljan lite så brukar deon vara lite lös först. Jag brukar därför lägga in den i kylen en stund så att den ska få en fastare konsistens. Sen förvarar jag den i rumstemperatur i badrummet. Har man riktigt varmt inne så kan det vara bra att förvara den i kylskåpet. Glasburken har jag köpt från Ekosoppi i Vasa. Den rymmer 15ml så den är precis lagom för den här mängden.

 

Lycka till!

 

Lena

En favorit i grönsakslandet

Jag har en ny kompis i grönsakslandet, den heter grönkål. Jag vet inte hur jag kunnat missa den super kålen. Det är nu anda året som jag odlar den och den levererar stort. Visserligen har jag fått plocka larver av den under sommaren, men det kan det vara värt för sjutton va god den är!  Man kan ju göra massor  med mums av den och supernyttig lär den vara!

 

Jag brukar oftast strimla den och steka i olja med salt och peppar. Lite blåmögelost på så blir det helt super! Det receptet har jag för övrigt fått av Hannah Hoijar  hannahhoijar.blogspot.com/ Jag var helt ointresserad av denna kål tills hon bjöd mej på den och nu är jag helt såld! Den stekta kålen passar perfekt som tillbehör till olika sorters kött. Sen kan man ju göra grönkålschips som faktiskt är jättegott! I soppor, bröd, smoothies kan man blanda grönkål, ja listan kan göras lång.

 

Grönkål kan man skörda riktigt länge. Ifjol skördade jag den sista kålen i mellandagarna mellan jul och nyår. Den smakar faktiskt ännu bättre när den varit med om nån frostknäpp.

Så jag rekommenderar varmt att ni provar på att odla grönkål nästa år.

 

Ha en fin dag!

Lena

Vilken fotbollshelg!

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var trött nu. Sjutton vilken helg det här har varit! Det har varit en intensiv fotbollshelg för oss och många, många andra.

Det har varit Norrvalla cup i helgen och det betyder många fotbollsmatcher och många talkotimmar för Norrvalla-föräldrarna. Vi har två fotbollspelare i vår familj så det betyder ju naturligtvis dubbelt av allt. Vet inte hur de gör de som har tre barn eller flera, som spelar, om de klonar sig eller vad de gör. Förutom fotboll råkade det sig så att vi dessutom hade en begravning att gå på och ett födelsedagskals samt en skyttetävling för mannen så det var rätt så fullbokat...

 

 

 

Men tillbaka till fotbollen.

Jag måste nog säga att knattefotboll och även annan knatteidrott är roligast av allt i sportväg att titta på. Det är så äkta och oförstört. Där är det sann laganda och spelarna kämpar in i det sista. Inga fåniga filmningar och trams. Det spelas fotboll på riktigt. Alla ger järnet. Som förälder står man och hejar och hoppar  i ren iver. Ibland vågar man knappt titta, så spännande är det. I ur och skur står man där vid kanten av fotbollsplanen och hejar och peppar och ibland tröstar.

Ibland hör man om föräldrar och tränare som står och skriker fula ord till både egna och motståndarlaget. Det är otrevligt när sånt händer men tack och lov så händer det inte så ofta. Idrott i den åldern får inte bli för allvarligt. Ingen ska behöva känna sig misslyckad och dålig.

 

Vi var för ett litet tag sedan med dotterns lag och tittade på Finlands herrar U21 kvalmatch mot Österrike på nya Elisa stadion. Det var ju förstås en upplevelse för barnen men själv satt jag mest och tänkte att nog är det konstigt att vuxna män måste falla som käglor genast någon nuddar i dem. Det blir liksom så konstgjort alltihopa. En massa drama Queens!  Inte var det nån speciellt spännande match heller, mest en massa bakåt passningar. Gäsp! Nää tacka vet jag barnens matcher!

 

Nå att vara fotis förälder är inte bara solsken heller. Det är ju ofta talkon som man ska delta i och sen så ska det ju säljas allt möjligt också för att få in pengar till laget, wc-papper och sockor och kex och ja gud vet allt. Och säljas korv och bakas mockarutor till hemmamatcherna. Det tar en hel del tid.

Men fast jag ibland bannas över att det tar mycket tid och att jag ibland inte orkar köra Österbotten runt så vet jag ju nog att när den nya säsongen börjar så nog kommer jag att göra det i alla fall. För nog ser jag ju fördelarna med det också. Förmåga att samarbeta, många nya vänner, bra kondition och fram för allt glädje när de utvecklas och de själva märker att de blir bättre.

 

Men nu får det vara slut på rapporten!

Over and out!

Lena

 

Häxblandningar

Jag har alltid haft nån märklig dragning till naturmedicin. Inte så att jag dissar skolmedicinen direkt men jag gillar tanken på att vi har ett apotek runt husknuten. Därför gör jag ibland egna "smörjor" för eget husbehov.

När jag var liten hade vi hemma i medicinskåpet något som hette "Rosmarin-liniment". Det var några starkdoftande droppar som var dunder att lägga på insektbett eller när man bränt sig på nässlor. De här dropparna blandades på Närpes apotek kommer jag ihåg. Jag vet inte om det går att få tag på dem längre, men jag tänkte att det ju kan gå att göra eget rosmarin liniment, eller i alla fall något liknande. Jag har en relativt stor rosmarin planta så det skadar inte att försöka.

 

 

Sen så brukar jag alltid använda groblad när jag själv eller barnen bränt sig på nässlor, fått nåt insektbett eller litet sår. Det är ju helt makalöst vilket litet underblad det är! Jag råkade se ett recept på groblads tinktur när jag scrollade i fb flödet för ett tag sedan. Det kan ha varit från Strömsö om jag inte minns helt fel. Nu råkar det sej så att jag har gott om groblad i trädgården också så vad är väl  då mera lämpligt än att jag försöker göra grobladstinktur också!

 

Det jag gjort så här långt är att jag har  tvättat och hackat rosmarin och groblad. Sedan har jag lagt hacket i två olika glasburkar och hällt ren 40% alkohol på. Detta ska dra i en månad och sedan ska blandningen silas och hällas på flaska. Detta lär ska stå sig hur länge som helst. Det går att lägga på små sår och insektbett o.s.v.

 

 

 

Så nu får ni vänta en månad så ska vi se vad det blev av det hela.

 

 

Kram

 

Lena

 

Jag har hamnat i oregano-helvetet!

Nu överdriver hon ju inte så lite heller tänker ni nu. Men det gör jag inte. I alla fall inte när jag tänker på arbetet som ligger framför mej innan jag har rett upp det hela.

 

För några år sedan sådde jag oregano. De grodde väldigt bra och jag var lycklig!  I stor okunskap och odlarglädje planterade jag ut alla mina fina plantor i kryddrabatten. Första året var det ju frid och fröjd. Jag konstaterade att de små plantorna nog växt mera än jag trott men de blommade ju fint...

Nu har det då gått några år och nu ser det ut så här!

De små rackarna håller sig inte bara till rabatten naturligtvis utan växer mellan alla stenar, i grusgången samt i närliggande rabatter. Jag använder såklart en hel del av det i maten  men nu för tiden betraktar jag det mest som ett ogräs och river upp dem för glatta livet.

Så gott folk, om ni tänker så oregano, Origanum vulgare, eller kungsmynta om ni föredrar att kalla den det, då ska ni tänka er för innan ni planterar ut den! Plantera den inte i rabatten utan håll den i en egen kruka eller nånstans där den får sprida sig. Den sprider sig med frön mest så klipp bort blommorna innan de hinner sätta nya frön. Den är ju perenn och klarar vintrarna här alldeles utmärkt. När man ska torka dem bör man helst skörda innan de gått i blom för då är det mest smak i dem. 

Hur som helst så är det ju jättegott med färska örter i maten så av den anledningen kan det ju vara värt besväret.

 

Ha en bra dag!

 

Lena