I dag för tio år sedan var jag en ganska omtumlad och trött men lycklig nybliven mamma. Jag hade just vänt ett blad i mitt livs bok och kunde nu titulera mig förälder. Mamma.
Ja idag fyller min förstfödda tio år! Linnéa vår lilla solstråle. Nej stoltheten man känner över sina barn finner inga gränser. Från att man för första gången håller sitt barn på bröstet förändras livet för alltid. Man kommer att vara trött och man kommer ibland att vara frustrerad men mest av allt kommer man att vara glad och tacksam över att man har fått den största av gåvor. Ett barn.
Om jag får önska och hoppas så hoppas jag att du, när du växer upp, ska fortsätta att vara den glada, nyfikna, empatiska tjej du är. Att din entusiasm och glädje över livet skall finnas kvar. Att du, när du stöter på motgångar ska veta att det alltid går att komma till mej. Och jag hoppas att jag kan lära dig att lycka är en inställning till livet, inte något man uppnår.
Jag hoppas att du finner kärlek och trygghet och att du finner din plats i livet.
Jag hoppas att du skall skratta mycket, och sjunga mycket, för det älskar du.
Du är redan så klok, ibland klokare än jag själv. Du har en sådan medkänsla för allt levande och du har en sådan omtanke om de dina.
Må lyckans stjärnor alltid lysa över dig Linnéa!
/Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar