Ja just det, nu har jag satt mej själv på pottkanten! Så känns det åtminstone. Man ska ju utmana sina rädslor och nu gör jag det minsann! Längs med vägen då jag studerade till trädgårdsmästare hände det ganska många gånger att jag måste utmana mina rädslor, och det visade sig vara hälsosamt. När man måste anstränga sig och det känns riktigt läskigt, det är då man lär sig nånting. Förutom att lära sig att åka slalom då, det var bara ren och skär skräck!
Nu har jag utsatt mig för en utmaning igen då. Jag ska nämligen hålla föreläsningar i MI nu i Mars! Jag har hållit en kväll och skall hålla en föreläsningskväll till inkommande vecka. När jag blev kontaktad av MI för snart ett år sedan kändes det ju som en rolig grej, det var ju så långt fram i tiden så det var lätt att lova. Nu, ju närmare det har blivit desto mera kallsvettig och panikslagen har jag blivit.
Jag har som sagt hållit första kvällen av två nu och inser ju ganska krasst att alla är vi barn i början!
Som så många andra gillar jag inte att stå inför folk och prata, jag blir jättenervös. Men av någon anledning så blev jag inte så himmelens panikslagen som jag trodde. Jag klarade faktiskt av att stå där i 2,5 h och prata om harmoni i trädgården. Det var inte fantastiskt bra, det var det inte, men det var okej. Jag klarade det och nästa gång går det kanske ännu bättre för då har jag ju lärt mej lite från första gången. Hoppas jag i alla fall.
Att utmana sina rädslor är hälsosamt och nödvändigt för att komma sig vidare i livet
I och med att jag bytt bransch ganska nyligen har jag utsatts för en hel massa förändringar och nya uppgifter. Det är inte alltid lätt att bryta sig loss och börja göra saker på ett nytt sätt eller börja göra helt nya saker. Ibland är man skiträdd att göra fel eller att misslyckas, men jag tänker som så att jag har varit med om värre saker än det här, jag dör inte av det och jag kommer att lära mej någonting nytt. Och att lära mej nya saker det tycker jag är jätteviktigt! Kunskap är lätt att bära och man utvecklas inte som människa om man inte lär sig nya saker. Att luta sig tillbaka och tycka att man inte behöver lära sig nåt nytt är lite farligt.
Min numera bortgångne pappa var en klok man. Han hade en vilja att lära sig så länge han levde. Han läste vare dag. Han läste böcker och han läste vasabladet mycket noggrant från pärm till pärm och han var väldigt förtjust i illustrerad vetenskap. Kanske har jag lärt mej något av honom.
Ha en fantastisk kväll!
Ljus och kärlek
Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar