Jag har alltid nånstans betraktat mej som en fri och rörlig person, en impulsiv människa som varit pigg på äventyr i alla lägen. Jag vet inte hur det har gått till men numera är jag en hemmakär varelse som trivs allra bäst när jag får greja och dona hemma i mitt hus och min trädgård. Jag har inga stora behov av att åka iväg på resor heller. Naturligtvis vill även jag resa och se mig omkring men jag längtar alltid hem igen. Längtar hem till våra djur. Jag har ett stort behov av ensamhet, eller i alla fall behov av lugn och ro. Med ensamhet menar jag också att bara vara med familjen.
I dagens samhälle borde man hålla på med så mycket för att vara "duktig". Man ska springa Marathon och tjejmilen eller hålla på med triathlon. Barnen ska hålla på med skidning, fotboll, innebandy och gud vet allt. Sen ska man jobba mera än heltid och ha kalendern fullbokad. Så borde hemmet se ut som en inredningstidning också. Men vet ni vad, inte jag! Jag vägrar blankt att kasta mej in i det där! Jag har varit på utbrändhetens kant och nosat flera gånger och jag vet min begränsning. Jag får hjärtklappningar och svårt att andas när jag tänker att jag skulle måsta lägga varje kväll på endera egen eller barnens träningar eller hobbyn. Jag blir otroligt stressad av att ha för mycket inplanerat. Var och en gör som de tycker är bäst, jag dömer absolut ingen! Men jag personligen klarar inte av det där. Kanske är jag en ovanligt vek person som inte klarar av systemet riktigt. Men det är nu så här jag är och det är inte mycket att göra åt saken. Jag borde träna mera, nog vet jag det, men i min egen takt och enligt mitt eget schema. Man måste lyssna på sig själv, man känner nog innerst inne vad som är rätt för en själv, och inte bara se hur alla andra gör.
Sen tror jag inte att det är bra att lära barnen att stressa heller. Mina egna barn är ganska mycket som jag, de vill gärna vara ifred och ta det lugnt efter en lång skol eller dagisdag. Det måste de få göra också, tids nog måste de kastas in i ekorrhjulet de också. Visst har mina barn fritidsintressen också, den yngre spelar fotboll, den äldre spelar främst fotboll men även lite innebandy och går på bildkonst. Det räcker mer än väl tycker jag.
Vad gäller hemmet och inredning så är jag jätteintresserad av just inredning men jag inser min begränsning där också. När jag läser alla fina inredningstidningar, bloggar eller instagram-konton blir jag ibland alldeles matt. Jag gillar att läsa dem, men jag förstår att mitt hem aldrig kommer att se ut sådär. Det bor människor och djur i mitt hem och de måste få leva och röra på sig. Mitt hem är inte en utställningslokal, det är ett hem!
Det var mina funderingar en solig dag som den här! Nu ska jag ta en promenad med taxen!
Ha en fin dag alla!
Ljus och kärlek
Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar