tisdag 13 december 2016

Varför mår alla så dåligt?


Det skrivs en hel del om psykisk ohälsa just nu. Om det är frågan om en modediagnos eller inte. Den frågan tänker jag inte ta ställning till. Det är vars och ens upplevelse av illabefinnande och det är svårt för någon annan att kunna sätta sig in i. Det jag däremot är mycket intresserad av är VARFÖR människor mår så dåligt just nu. Och varför tonåringar i synnerhet blir utmattade.


Det faktum att vi jobbar mycket och att gränserna mellan arbetsplatsen och hemmet suddas ut eftersom man idag kan jobba i stort sett var som helst spelar säkert en betydande roll. Att gränsen mellan jobb och ledighet blir otydlig. Men det förklarar inte varför tonåringar mår dåligt.

Jag har en teori, något jag funderat på ett tag.

När jag växte upp, på 80, 90 och i början på 2000 talet, då hade man förebilder och idoler som var skådisar, musiker och artister av olika slag. Det som var grejen med dem var att de var ouppnåeliga. De fanns på en pidestal och man beundrade dem på avstånd.  Man visste att chansen att man skulle bli rockstjärna och spela för 10000 personer knappast var så stor. Det var ganska skönt att inte behöva ha den pressen. Idag kan vem som helst få tusentals följare på instagram eller massor av läsare på bloggar, tittare på vloggar, poddar, Youtube-kanaler. Du kan bli en mini kändis utan att egentligen ha någon större talang. Att man sedan måste hålla sig ständigt på topp för att inte glömmas bort, det tror jag är en orsak till varför unga mår dåligt. Det blir en ständig jakt på bekräftelse. Om man inte syns så är man ingen. Det skapar en otrolig stress både för ungdomar och även för vuxna. När möjligheten att bli känd finns inom räckhåll, även om det bara handlar om 15 minuters berömmelse. Att se när 13-åringar har tio tusentals följare på Musically tycker jag är ganska skrämmande. Hur ska man kunna hantera det när man bara är ett barn? Och hur hanterar man det faktum att de där följarna en dag kanske försvinner? Har jag som 13 åring haft 10000 följare, vad vill jag ha då jag är 20?
Ja det här tror jag i alla fall är en bidragande orsak till att det mås dåligt. Inte hela sanningen förstås, det finns ju som bekant flera sidor av allt, men en anledning.

Vad tror ni om saken?

Lena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar