Att få drömma om våren.

Frökataloger!

Dom kommer mitt i den kallaste och mörkaste vintern, frökatalogerna.
De kommer som en underbar påminnelse om att det kommer en vår ändå. Det är ändå inte så långt kvar tills man får börja påta ner de små fröna i jorden. Vattna och greja och gå och titta varje dag för att se om det hänt nåt sen sist. Sen så blir man helt till sig när man ser att det sticker upp nånting litet grönt, ett par hjärtblad!
Lycka!
Ja är man trädgårdsnörd så är man! Är man inte det kan man kanske inte förstå lyckan som finns i att det börjar gro och spira.

Jag har annars väldigt svårt för höstmörkret och vintern, svårt att klara av det helt enkelt. Men då vi kommer till februari-mars då kan jag andas ut för då finns det alltid nånting som man kan så, nån liten perenn som behöver lång tid på sig för att gro eller växa. Utmaningen ligger alltid i att kunna behärska sig och inte så för tidigt. Det misstaget har jag såklart gjort  när odlingsivern varit för stor. Det resulterar bara i lååånga, gängliga plantor som det inte blir så mycket av. Bristen på ljus är ju den stora boven. Riktigt bra växtbelysning står högt på önskelistan kan jag säga! Om man sår perenner, som jag brukar göra, kan vissa av dem behöva en köldperiod för att kunna gro och då kan man börja på lite tidigare, annars är nog februari i tidigaste laget för sådd.

Vi håller som bäst på att färdigställa garaget invändigt och där, mina vänner, hoppas jag på att få förvara mina plantor i vår. Mina sådder brukar annars husera på köksbänkarna, i hjälpköket,och på övrevåningen, till resten av familjens stora förtret. Det är inga större problem när de just har blivit sådda och finns i små prydliga lådor, men när de har blivit omskolade x antal gånger och har vuxit betydligt i storlek och tomatplantorna är en halvmeter höga, då är det ingen annan än jag som hoppar av förtjusning.

Men än så länge har jag inte bestämt vilka frön det blir i år, jag får bläddra och njuta ett tag till. Jag får återkomma till det senare när jag har bestämt mej.