söndag 25 september 2016

Där själen kan få ro

Jag tror att alla har, eller åtminstone skulle jag önska att alla har, något speciellt man gör för att ladda batterierna. För att fylla på energi när lagret är tomt.  
 
Mitt sätt är att gå ut med Bosse. När jag är ute på promenad med honom då känner jag att själen räknar ner, jag andas lugnare och kommer ner i varv. Jag vet inte vad det är med just honom men det funkar tydligen.Det är ju klart att det är det att man är ute och rör på sig i friska luften som gör att man får energi men att man har hundar gör ju att man kommer sig iväg. Att jag gillar att gå med just Bosse har säkert en del att göra med han storlek också. E brukar gå med jämtarna för det mesta. Men vi har nog ändå en speciell relation Bosse och jag, så är det bara.
Jag är ju ute med honom varje dag, ibland kortare och ibland längre, men varje dag. Det händer nog att jag, när det är mörkt och regnar och blåser, gruvar mej lite för att gå ut, men oftast så känns det riktigt bra ändå. Som man sa när man var liten och gick i dagis "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder"
Haha, som man blev arg när man fick höra det! Nu för tiden håller jag bara med.
Till och med Bosse kan klä sig enligt väder! Han älskar den här västen! Han tror nog att han ska få åka på jakt när jag lägger den på honom, den liknar mycket västen som hör ihop med pejlen så det är säkert därför han blir så glad när jag tar fram den. Det är bara en reflexväst som skyddar lite mot regn också. Taxar tycker inte om att gå ut när det regnar nämligen! Och i morse regnade det lite så det var läge för västen.
 
 
I helgen  tyckte jag synd om den lilla farbrorn då han var tvungen att stanna hemma när kompisarna fick åka med husse på älgjakt. Det var mycket gråt och tandagnisslan kan jag säga! Så vi tog en tur till skogs vi också, både lördag och söndag,  och Bosse lyssnade intensivt på när skallen ljöd i skogen.
 

God natt på er!
Lena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar