Vilken fotbollshelg!

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var trött nu. Sjutton vilken helg det här har varit! Det har varit en intensiv fotbollshelg för oss och många, många andra.

Det har varit Norrvalla cup i helgen och det betyder många fotbollsmatcher och många talkotimmar för Norrvalla-föräldrarna. Vi har två fotbollspelare i vår familj så det betyder ju naturligtvis dubbelt av allt. Vet inte hur de gör de som har tre barn eller flera, som spelar, om de klonar sig eller vad de gör. Förutom fotboll råkade det sig så att vi dessutom hade en begravning att gå på och ett födelsedagskals samt en skyttetävling för mannen så det var rätt så fullbokat...

 

 

 

Men tillbaka till fotbollen.

Jag måste nog säga att knattefotboll och även annan knatteidrott är roligast av allt i sportväg att titta på. Det är så äkta och oförstört. Där är det sann laganda och spelarna kämpar in i det sista. Inga fåniga filmningar och trams. Det spelas fotboll på riktigt. Alla ger järnet. Som förälder står man och hejar och hoppar  i ren iver. Ibland vågar man knappt titta, så spännande är det. I ur och skur står man där vid kanten av fotbollsplanen och hejar och peppar och ibland tröstar.

Ibland hör man om föräldrar och tränare som står och skriker fula ord till både egna och motståndarlaget. Det är otrevligt när sånt händer men tack och lov så händer det inte så ofta. Idrott i den åldern får inte bli för allvarligt. Ingen ska behöva känna sig misslyckad och dålig.

 

Vi var för ett litet tag sedan med dotterns lag och tittade på Finlands herrar U21 kvalmatch mot Österrike på nya Elisa stadion. Det var ju förstås en upplevelse för barnen men själv satt jag mest och tänkte att nog är det konstigt att vuxna män måste falla som käglor genast någon nuddar i dem. Det blir liksom så konstgjort alltihopa. En massa drama Queens!  Inte var det nån speciellt spännande match heller, mest en massa bakåt passningar. Gäsp! Nää tacka vet jag barnens matcher!

 

Nå att vara fotis förälder är inte bara solsken heller. Det är ju ofta talkon som man ska delta i och sen så ska det ju säljas allt möjligt också för att få in pengar till laget, wc-papper och sockor och kex och ja gud vet allt. Och säljas korv och bakas mockarutor till hemmamatcherna. Det tar en hel del tid.

Men fast jag ibland bannas över att det tar mycket tid och att jag ibland inte orkar köra Österbotten runt så vet jag ju nog att när den nya säsongen börjar så nog kommer jag att göra det i alla fall. För nog ser jag ju fördelarna med det också. Förmåga att samarbeta, många nya vänner, bra kondition och fram för allt glädje när de utvecklas och de själva märker att de blir bättre.

 

Men nu får det vara slut på rapporten!

Over and out!

Lena